Har nu återuppstått efter mitt livs första mjölkstockning. Fick hög feber, frossa och hade riktigt ont i högra bröstet. Graviditeten och förlossningen var en solskensdans i jämförelse. Att ha en liten bebis att amma när man har ont och är svag överallt är riktigt påfrestande både fysiskt och mentalt och jag har nog en rubbad saltbalans efter alla tårar jag fällt. Hade aldrig klarat det utan Christoffer. Känner en stor beundran över hur ensamstående föräldrar klarar av det stora som föräldraskapet innebär. I går vände det dock efter att jag kämpat med vetekudde, varm dusch och en elektrisk pump vi fick låna från BVC. Har också en himla tur som råkar ha en mamma som jobbat fem år på BVC och därmed kan komma med kunskap och råd.

Vidar mår bra och växer som han ska och han är ett riktigt litet matvrak, haha, så han har också "hjälpt" till att få bort mjölkstockningen. I går när febern försvann och det onda i bröstet släppte kändes det som att livet återvände. Jag njöt liksom av att orka stå och diska...! Då förstår ni att jag inte varit på topp direkt.

Mjölkstockning kan ju bero på flertalet olika orsaker men jag tror en orsak var att vi har varit lite väl frikostiga med att ta emot besök vilket lett till en underliggande stress, i alla fall hos mig där hormonerna rusar och omställningen att bli mamma knappt hunnit lägga sig. Vi har tyckt att det varit roligt att våra nära och kära har velat hälsa på och det har rullat på fint men så här i efterhand har vi insett att vi borde lyssnat mer på rådet vi fick från i princip alla: lås dörren de första två veckorna - den tiden tillhör ER.
Vi har haft besök alla dagar förutom två i två veckor... Kan säga att om det blir några fler barn i denna familj kommer det bli låst dörr, hehe.

På måndag börjar Christoffer jobba igen och jag och Vidar ska hänga på tu kan hand för första gången. Det kommer att gå bra men jag känner också lite ångest att Christoffer ska vara borta. Som tur är kommer han ju hem till middagstid varje dag så jag ska egentligen inte klaga. Nu har Vidar slocknat på amningskudden och jag ska försöka med den största utmaningen nu för tiden: att förflytta honom i sovande läge från en plats till en annan.

Ni föräldrar och blivande föräldrar: hur gjorde ni/tänker ni med besök de första veckorna?