Vidar sover, jag lyssnar på Kings of Convenience och sorterar i mina mappar på arbetsdatorn. Minusgraderna och solen skapar magi utanför fönstret. När jag sorterade i svenskamappen fastnade jag i underkategorin "Kreativt skrivande". När jag jobbar med kreativt skrivande med eleverna och de får kortare skrivuppgifter som ska redovisas under lektionen brukar även jag oftast skriva. Tycker att det ger ett mervärde både för mig och eleverna. Det blir ofta intressanta diskussioner och då det är ett fiktivt skrivande blir det personligt men aldrig privat. Här är en text jag skrev när vi skulle skriva i fem minuter på temat "uppbrott".

När du öppnar ser jag det direkt. Den flackande blicken, de stela handrörelserna. Kramen som uteblir. Jag bränner tungan på teet du serverar ur din farmors gamla tekanna. Smärtan får mig att rycka till och jag spiller resten av vätskan rakt ner i i mitt knä. Det gör inget. Inget gör något. Teet smakar ändå ingenting. Allt har slutat spela någon roll. Jag vill inte ha något te om det inte blir fler gånger och jag har redan förstått att det inte blir fler gånger.

I trapphuset luktar det pepparkakor, glögg och glada människor. Jag tillhör inte dem. Jag tillhör inte någon. Längre.