I gårkväll kom vi hem efter en mysig helg i Östersund. God mat, kvalitetstid med familjen (ja, Christoffers familj är ju liksom min familj med) och inhandling av Vidars julstass. Byxor har vi redan men han behövde en ny skjorta då han vuxit ur finskjortorna så det blev en Polarn och Pyret-skjorta med matchande röd fluga till - han kommer verkligen inte ligga i lä på julaftonen! På hemvägen hälsade vi på i Strömsund hos Kikkis moster Solla och hennes man Egon. Sollas kakor är himmelriket och när jag tagit två bitar av hennes saffranskaka frågade hon om jag ville ha en HEL KAKA att TA MED MIG HEM (!!!). OM jag ville, ja, tack tack! När vi kom hem fick jag sånt där "kommahemochfixaalltpåengång-il" jag alltid får när vi varit borta över en helg eller längre. Vår sopsortering fick sin en genomgång, jag ordnade med en massa mail, planerade upp det sista inför tisdagens kursstart (mer om det senare) samt förberedde långkok inför dagens middag för i kväll får vi middagsgäster. Lovisa, Mats, Jesper, Evelina och lille Viking kommer - så roligt! Hoppas att Mats och Lovisa inte har hittat någon valpvakt utan tar med sig nykomlingen hit...åh!

I förmiddags var jag på halvdåligt humör. Ni vet när det känns som att man har tusen saker att fixa med och så dåligt samvete över allt och alla på alla plan. För lite tid att fixa det, icke närvarande med Vidar, mail som ska skrivas, telefonsamtal att ringa, dåligt samvete över hundarna, dåligt samvete över att Vidar inte fick någon utevistelse i går och så fortsätter det i all evinnerlighet. Och jag VET! Man kan omöjligen räcka till på exakt alla plan samtidigt. Men det som gnager i mig mest just denna dag är att det kändes som att jag under förmiddagen försummade Vidar när jag stressade över allt annat. Jag har inte skrivit om det alls ännu men jag håller på med ett "litet" projekt och det tar otroligt mycket tankekraft och även om jag sysslar med det på Vidars vilostunder och på kvällar maler det i huvudet hela tiden. Spännande, kul men klurigt och svårt också och om jag säger så här: det märks ju verkligen vad man är bra på och inte bra på, haha.

När Vidar sov sin förmiddagsvila grejade jag undan en hel massa på min "to do-list" och det känns som jag kommit vidare och att skeppet är på rätt köl och tar sig framåt, sakta men säkert. När Vidar sedan vaknade möttes han av en lugnare mamma som tog mysstund i sängen en stund innan vi gick ner och lagade lunch. Nu ska vi ut på sparktur så det dåliga hund- och utevistelsesamvetet kan stoppas bort också. Ha en fin decembermåndag och tack kära bloggen för att jag får skriva av mig här.