Har känt mig lite nere hela dagen och haft en jobbig, rastlös känsla i kroppen. Efter middagen kände jag irritation över att jag kände mig på ett humör jag inte kunde definiera. Helt plötsligt började jag gråta och båda hundarna kom till undsättning som två, stora, mjuka tröstande gosedjur. Jag grät kanske i tio minuter och sa till Christoffer att jag inte förstod varför jag var ledsen, jag hade ju ingen anledning att vara det. Då utbrister han: Du är gravid! Det är ju jättemånga hormoner som rusar runt i kroppen nu! Du kanske behövde gråta lite? 

Ja, kanske var det så, för det kändes mycket bättre efteråt och ett lugn lade sig i kroppen.