Åh vad jag behövde dessa långsamma dagar utan planer. Efter en intensiv vår var jag i stort behov av att inte styra upp saker, inte ha något planerat. Nu känner jag hur jag långsamt börjar återkomma till peppen på projekt, men först några dagar till av långsamhetens lov. Det är så fridfullt att gå här hemma och strosa med hundarna och hönsen. Rensa någon rabatt. Städa något förråd. Lyssna på sommarpratarna. Läsa någon rad. Gå promenader i skogen. Och det trevligaste är alla fina besök som kommer. I förrgår var bästa svärmor och Acke och Linda förbi och i dag är det min tur att besöka någon. En efterlängtad person från förr. Jag ska nämligen köra till Lycksele alldeles strax för att hälsa på min saknade gymnasiekompis Emma S! (Ja, jag har så många Emmor i mitt liv att jag nästan måste sätta en efternamnsbokstav efter tilltalsnamnet, hehe). Hoppas ni också har några dagar att andas på. Man behöver verkligen det och tack livet för att du har fått mig att äntligen komma till insikt.

Ps: Pannkakor med hjortronsylt. Kanske det godaste som finns.