Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Förhärligande och enfaldigt positiv?

2015-01-04 10:35:25 i Allmänt

Underbara Clara skriver ett klokt inlägg på temat som rubriken lyder. När jag läser inlägget känner jag att jag lika gärna kunnat vara författaren. Hennes ord går rakt in i mig. Igenkänningsfaktorn är hög. Hennes läsare kan störa sig på att hon enligt dem alltid är så positiv i sina inlägg. Jag är precis likadan. Sedan jag var liten har jag alltid hört att jag är så positiv - och det är jag ju och jag är glad att jag välsignats med en glad livsattityd - men kommentarerna har inte enbart varit välmenande. Folk menar "men måste du vara så positiv?". Ja, det måste jag! Jag är så som person! Jag väljer att se det fina, jag har ett speciellt öga för det. Min kompis Anna sa en gång: Det är så roligt med dig, Carro, för du ser så mycket fint runt dig! Du kan se en snöflinga som gnistrar extra mycket eller att himlen har en särskild nyans!*
Det har funnits perioder i mitt liv då jag inte orkat lägga märke till de här fina sakerna runt om mig. Perioder då jag varit ledsen av olika anledningar och jag tror att mitt ständiga "insamlande av positivitet" hjälpt mig i de situationerna. Att jag orkat mig genom mörkare stunder för att jag någonstans har haft ett lager av goda tankar och saker att glädjas av.
Min blogg är ett litet, litet korn av hela mitt liv. Här är det jag som skriver, väljer bilder och inlägg. Jag väljer även bort att skriva saker som jag inte tycker hör hemma på internet. Folk glömmer gärna bort det. De tror att man genom en människas blogg känner hela personen och då har rätt att uttrycka sig om att människan är si eller så eller gör ditten och datten. Mitt bloggarkiv startar i oktober 2007 och det blir ett gäng år om man räknar. I den här inläggsmassan finns det klagande, negativism, allvarliga texter och dikter utan hopp men i överlag är det positiva inlägg som florerar för sådan är jag. Jag är ju bara människa och människan är komplex med flera sidor och min dominerande sida råkar vara den positiva och det är något jag är glad och stolt över.
Jag har aldrig i bloggosfären sett någon klanka ner på en bitter och negativ människa, men de glada och hurtfriska personerna klagas det hejvilt på. Varför har internet skapat ett sådant forum? Och hur orkar man vara en människa som klagar på någon som tycker att livet är härligt och bra? Den människan måste ha ett riktigt oskönt, oförhärligande och negativt liv. Tråkigt för den! Roligt för oss!
Glaaaaaaad och pooooositiiiiiiiv!
 
*Minns inte det exakta citatet men andemeningen är densamma.

Kommentarer

Johanna L
Du sprider ju massvis med glädje runt dig med din goa attityd vilket är helt fantastiskt! Din positiva ådra tror jag också är lite smittsam även när du inte är med, för ibland kan jag tänka på dig och tänka att nää, nu gaskar jag upp mig. Livet är dyrbart och dess utmaningar klarar man av lättare om man fokuserar på plus! Man skulle nog kunna säga att du är en inspiration!
Kram på dig!
Svar: TACK Johanna! Den här kommentaren gjorde min dag! Vilken otroligt fin komplimang! Vi ses till veckan! Kram!
Carolina Lidström

Skriv en kommentar