Så går en dag av livet och kommer aldrig åter
Denna tisdag har jag pysslat med följande: arrat trestämmiga arr samtidigt som stackars Alexandra (en av mina sångelever) fick sjunga samma strof över 20 gånger för att jag ville höra hur det lät "live" och inte bara i mitt piano (viktigt viktigt), sjungit och spelat, förberett morgondagens medarbetarsamtal, introducerat fördjupningsuppgift baserad på Dantes klassiker "Den gudomliga komedin", tränat Imra som hade ett sjujäkla go i kväll = stjärna i träningsdagboken och slutligen haft mitt första styrelsemöte som ordförande i Brukshundsklubben (nervöst, men tryggt med bra människor!).
Nu är det natti natti. I morgon åker jag och mamma och pappa till Dalarna. Men inte för att hänga i stugan och ha det bra utan för att gå på begravning. Hatar begravningar. Vem gör inte det? Hatar de i synnerhet när döden är orimligt tidig och brutal.