Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Imra

2014-05-07 21:43:00 i Allmänt

Imraträningen fortsätter. Nästa lördag ska vi till Lycksele och tävla så det gäller att ligga i med träningen. Jag tycker att det är svårt att motivera mig att träna om jag inte har ett mål. Det gäller allt i mitt liv: jag måste ha ett mål i jobbet, i hundträningen och i träningen med/av mig själv och så vidare och jag tror att det är därför jag gillar att jobba projektbaserat - för jag har nämligen en tendens att bli uttråkad om det bara flyter på och inget händer, inget satsas på och inget utvärderas.
Linförigheten har börjat släppa en aning nu och ibland är Imra verkligen en älskvärd hund när hon går med huvudet och söker min blick. Jag har fått tips av de duktiga instruktörerna på Brukshundklubben att fokusera min blick rakt fram så att Imra blir tvungen att söka min blick för att få kontakt - vilket i sin tur gör att man får det där fina följet.
Imra är nog den gosigaste och gladaste hunden jag vet. Och så himla lättsam! När vi stannade och fikade på en rastplats på väg hem från stugan låg hon vid ett träd och tittade på oss och på andra bilturister utan att säga ett litet knyst. Lugnt låg hon där och iaktog, nyfiket men avslappnat. Det är värt mycket att ha en hund som man kan ta med överallt och som sköter sig.
 

 
Hon är glad och yvig och ibland blir glädjen hennes fall då hon lätt tappar koncentration och tenderar att "överfalla" människor med sin lycka. Men, jag blir gärna överfallen av lycka för den sprider sig alltid längst in i mig och bevaras där.
 
 
 
 
 
 
 

Skriv en kommentar