Kan inte du skriva ett blogginlägg pappa? frågar Carolina och tindrar med sina stjärneögon. Vad gör man? Tangenterar ner några rader så klart !

Höstsvala vindar sveper in från Bottenviken. Det är så där välkänt umehöstkallt som det brukar vara i oktober. Gula och grå löv virvlar över trottoarerna, sveper stundom längs de rappade väggarna på husen som ligger Öst på stan, där jag flanerar med retrievern Imra.

Delar av den övriga familjen vandrar runt bland stadens utbud och gör små "fynd". Färgglada påsar som prasslar och som sedan förpassas in i fordonen som om söndagsaftonen tar oss längre in i landet.

Vovven och jag ler mot varandra när vi tassar uppåt Gammlia och konstaterar att vi är ute i höstsolen och inte behöver att trängas med umekonsumtionsjetsen i deras jakt på de senaste acnejeansen.

Vi kommer uppåt mot den solbelysta Sävargården och jag tänker tillbaka på det examenstillfälle när jag hade äldste sonen i famnen när frun var klar med sin specialistutbildning. Hans gula byxor i daldräkten hade samma nyans som väggarna på byggnaden.

Jag går tillbaka ner mot centrum, passerar det trevliga Cafe Pilgatan där det är lätt att tappa bort tiden bland deras böcker. Senast hittade jag Pelle Molins Ådalens poesi i orginalutgåva.

Är du lycklig nu? frågade Annica, min fru. Härligt att göra sådana fynd. Hyllorna bågnar hemma i Gula huset. Jag är förbjuden av Annica att köpa mer böcker men i bland brukar jag smuggla hem några nya volymer.

Inför aftonen ska vi ut på stan för en middag. Jag rekommenderar att vi inte uppsöker något ställe med tvskärmar på väggarna och där ungpojkspubliken brölar när Arsenal förpassar en boll upp i krysset. Nej, middagen ska intas i lugn och ro. Jag tänker tillbaka på den mysiga Rådhuskällaren på Stora hotellet. Men den finns inte kvar. Vi uppsöker ett annat ställe där vi intar en trevlig middag.

Då vi går därifrån säger jag till Annica att vi flera gånger blivit bjudna på middagar av våra barn som ligger i samma kulinariska paritet som det vi avnjöt denna lördagsafton. Det är en härlig känsla som jag tänker tillbaka på med tacksamhet.

Nu en rask övergång till något annat. Jag köpte nya brillor för någon månad sedan. I många år har jag haft glasögon som varit rektangulära men nu bröt jag av och blev mer cirkulär.

Många har märkt omdaningen.

En av hemmaortens förtroendevalda utbrast när jag träffade henne häromleden: Vad är det nu som har hänt när du blivit så raffig ?

Tänk att vara raffig när man är 58 år !

I kväll kom den första snön. Hoppas att isarna fryser till ordentligt innan de stora snömängderna kommer.