Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Ett år av saknad.

2013-11-04 18:56:29 i Allmänt

Skrev det här för ett år sedan:
Det är den 4 november. Det faller små, tveksamma flingor utanför fönstret. Några fåglar sitter på mitt egenbyggda fågelbord och tittar sig vilset omkring med ryckiga rörelser. Jag har glömt att fylla på fågelmat. Har inte haft en tanke på det. Imra ligger på mattan och tuggar på ett ben hon fått som substitut till att våra tankar är på helt andra håll än hos henne. Då och då tittar hon på mig med en frågande, sorgsen blick. Det är klart att hon också vet. Hundar känner sånt. Det är knäpp tyst här inne. Bara klockan slår. Ett svagt tickande som ett tecken på att tiden ändå går.
Mamma ringde klockan 09.00. Jag visste direkt. Mormor somnade in imorse.
Det har nu gått ett år och dagarna fortsätter. Dagar som inte längre innehåller samtal, besök, små kort, hårda kramar och klingande dalmål som fylls av skratt. Dagar som inte längre har mormor med sig. Vi träffar henne aldrig mer för hon är inte längre bland oss. Kanske ses vi igen och jag hoppas verkligen det. Det finns så mycket bra som hänt det senaste året som jag skulle vilja berätta för henne. Kliva in i hennes hall och känna den välbekanta doften av nystädat, hemtrevligt och en brasa i spisen. Doften av trygghet. Jag är så glad att jag ibland känner att hon är med. Jag köpte en duk på metervara förra veckan och rullade ut den längd jag skulle köpa och sedan stoppade jag tillbaka rullen lite slarvigt på hyllan. DUNS! sa det och rullen ramlade ner med full kraft. Det var nog mormor som sa: lägg tillbaka den ordentligt på sin plats! Pedanten mormor vet ni.
 

Kommentarer

Ninni
Så otroligt vackert skrivet.
Svar: Tack snälla du!
Carolina Lidström

Skriv en kommentar