Ni vet en sådan där dag då allt går sämre än vanligt. Allt som kan krångla krånglar. En sådan dag och så den stora påskhandlingen på det där mitt humör inte var det bästa. Jag hade lågt blodsocker (trots mellanmålsintag), jag fick en klaustrofobisk känsla av kombinationen mycket folk och trånga utrymmen (har seriöst problem med det, inget skoj här) och dessutom packade jag så klart för tungt så en kasse gick sönder. Det är liksom lagen om allts jävlighet. Allt detta och så en oförmåga att lägga vissa saker i jobbet på hyllan när jag kommer hem. Min hjärna brinner upp och det finns så mycket jag vill göra men någonstans måste jag inse mina begränsningar och komma ihåg att jag gör det jag kan.

 

När det känns så här finns det bara en sak att göra och det är att knyta på sig löparskorna och springa tills det känns bättre i lillhjärtat igen. Det ska jag göra nu. Och det är ju faktiskt påsklov i morgon. Då ska jag vila. Känner jag mig själv rätt kommer all jobbanspänning att släppa för ett tag och jag kommer att halvdö på soffan och ligga där till någon kommer och väcker mig.