I kväll har vi haft personalfest. Vi åt middag, sjöng stämsång, höll tal, körde "Nisse-tolvan" (tolv frågor om en av våra chefer som nu går i pension) och så skrattade vi mycket och grät också en del. Jag älskar sådana här tillställningar. Tycker om känslan av att inte riktigt veta vad som ska hända, tycker om att höra ett starkt och känslomässigt tal, kanske få bli gråtig och blicka runt bland andra gråtiga kollegor.

Jag har nu jobbat i två år bland dessa kollegor och jag är så evinnerligt tacksam över allt de lärt mig, allt de visat mig och alla de nya synsätt de erbjudit mig - ibland har vi haft olika sätt att tänka och hantera saker, men alla har berikat mig på ett eller annat sätt. Nu låter det som om jag också ska gå i pension, och nej! Icket det! Jag vill bara använda detta inlägg till att säga att jag är tacksam över att jag jobbar vid en så fin arbetsplats med kollegor som har tagit hand om mig och som jag vet kommer fortsätta göra det. I morgon ska vi äta lunch hos min kollega och fina vän på bilden nedan och sedan har jag SOMMARLOV i åtta och en halv vecka! Blir kvälleninnanjulaftonspirrig när jag tänker på det.