För det vidare - engagemanget.
Häromdagen fick jag höra något som gjorde mig så otroligt glad. En pappa till en av mina elever kom fram och skröt upp mig så jag kan leva på det för resten av min yrkesverksamma karriär. Han sa att det var tryggt att hans barn hade mig och min superkollega Hans som handledare och han sa att det var skillnad på bra lärarare och bra, engagerade lärare. Och just det där sista gjorde att jag ville hoppa så högt i luften av lycka! Jag lägger ner så mycket tid till att respektera och ge mina elever tid. Jag vill inte forcera något. Min teori är att en elev som blir lyssnad på lyssnar på mig tillbaka. Ångar man bara på, så ångar eleven efter och kanske förbi i något sidospår. På något vis måste vi samlas ihop och dra mot samma mål, och då får eleverna känna att de har lika stor del i hur det går - det är inte bara jag, som inte alltid är den ytterst ansvariga, som har del i slutresultatet.
Att få höra såna fina ord som jag fick höra gör att jag vill fortsätta med min undervisningsfilosofi. Jag blir så tacksam och glad över när elever, andra lärare och föräldrar kommer fram och säger sådana här saker. Då vet jag att jag är på rätt spår.
Fick en blomma av två av mina sångelever efter Musikskolans vårkonsert för några veckor sedan.
Kommentarer
Åsa Olofsson
Heej :) Det är så komiskt. Jag hittade din blogg av en slump genom en annan blogg jag läser... Blev så otroligt glad när jag såg att det var din av allas! Minns att du berättade om farmor och farafars hus på mormor Astrids begravning och jag kände ett så starkt band och samhörighet med den dröm du lever. När jag nu hittat hit och följt dig en tid och går igenom bloggen så stämmer de!! :) Känner ren och skär lycka och jag förstår gott och väl att du är otroligt omtyckt och duktig på din sak. Du är genuin och det lyser igenom och det finns inga nackdelar i det, överhuvudtaget! :) Vore kul att hälsa på dig någon gång. Sköt om dig /Mormors granne Åsa
Svar:
Carolina Lidström