Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Examen, 50-årskalas och hundutställning

2013-06-16 18:36:00 i Allmänt

Det är bråda dagar nu i juni! Sen i torsdags har jag hunnit med att ha avslutning för eleverna på mitt jobb, fira Hannas student, dricka rosé med Ida, Emma och Max, fira Christoffers arbetskompis på ett 50-årskalas samt gå på hundutställning med Imra i Vännäs. Några tankar om händelserna:
Examen: Redan på morgonen satt jag vid köksbordet med klumpen i halsen (ja, jag är en extremt sentimental och lättrörd person) men jag skärpte till mig och åkte till Folkets Hus där firandet skulle gå av stapeln. Jag repade en sista gång med några av eleverna och gjorde ett soundcheck. Eleverna kom indroppandes och de var så himla fina! Det delades ut stipendier, diplom, betyg och roliga grejer. Eleverna bjöd på så mycket musik och jag är stolt över att jobba på en skola där eleverna vågar ställa sig på scenen och köra sin grej (och tro mig: det ligger mycket pepp bakom det). När jag tittade på årets nior såg jag de senaste åren passera revy: allt vi gjort, allt vi sagt och allt vi skrattat åt och allt vi kämpat med. Jag klarade mig rätt bra med tårarna, men sen i slutet, då alla musiknummer var avklarade och jag var lite mer avslappnad och när jag spelat låten jag tonsatt till en elevtext - då grät jag. Och då GRÄT jag. Haha! Att sedan få höra fina ord från en älskad arbetskompis gjorde att tårarna fortsatte rinna. Nu har jag dock rensat tårkanalerna för ett tag framöver, haha!
Rosé med Ida och Emma: Ida och Emma är ju alltså mina grannars (Kalle och Kerstin) döttrar och Max är deras kusin. Att vandra över till grannhuset i gummistövlar, kliva i en vattenpöl eller två, få ett glas rosé i handen och sitta i köket, blicka ut över sjön och prata högt och lågt med två underbara personer som jag känt sedan vi lekte "Alla under hökens vingar" på den gård jag nu bor på: harmoni!
50-årskalaset: När genomgick jag passagen till att tycka att 50-årskalas med 5-kamp, lek med 6-åringar, prat om husrenoveringar med andra par och sitta och njuta av "naturen på en fin plats" är roligare, mer givande och betydligt mer gemytligt än överspeedade studentfester där man sitter ihoptryckt i någons lägenhet och någon har hackat upp spotifylistan så man bara får höra en minut/låt och folk dricker för att bli fulla för att sedan cykla hem med någon som är "kul för kvällen"? Jag tror det hände igår. Jag hade så himla roligt och fick ut så mycket av dagen och kvällen.
Och hundutställningen: Vänta till nästa inlägg!
 

Skriv en kommentar