Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Lucka 7: Berätta om en person som betytt mycket för dig.

2013-12-08 20:35:00 i Adventskalender

Jag väljer två personer: mina bröder. Min storebror Kristoffer och min lillebror Ludvig. Vi har en speciell och fin relation och det känns tryggt att tänka på dem som syskon och även som bästa vänner. De finns där och kommer alltid finnas där, oavsett avstånd, livsfaser eller om almanackan är fulltecknad. Det finns alltid en soffa att sitta på hos dem, alltid ett kylskåp som man kan öppna när man vill, alltid ett klokt råd ett samtal bort och en hög med syskonhumor-skämt när man som mest behöver det. Det känns även tryggt att veta att vi kommer att ha varandra den dagen då mamma och pappa inte finns längre. Då kan vi dela på allt. Precis som vi delar på glädje och sorg idag.
Kristoffer och Ludvig betyder mycket för mig därför att vi har vuxit upp tillsammans. Vi delar precis samma minnen om saftkalas hos släktingar, mormors klapper med träskorna när vi skulle sova ut om helgerna, Sörens läskiga skämt om Näcken nere vid sjön, tysta begravningar av släktingar där tårar rinner nedför kinderna, en arm om axeln, väntan på plan på väg till utlandsresor, en blick som säger precis vad den andre tänker på och mer och mer.
Vi vet precis vad vi ska säga när mamma tar fram kyrkan till jul och ställer den på skänken i vardagsrummet, exakt vad Imra gör när pappa säger till henne, exakt hur det känns att susa nedför backen med sparken utanför vårt familjehem. Vi vet precis vilken parfym den andra skulle gilla och vilket plagg som skulle passa ihop med något plagg i garderoben. Jag skulle kunna fortsätta och rada upp saker och minnen hur länge som helst men jag gör inte det utan ser istället fram emot att fylla på vår gemensamma minnesbank ju längre tiden går - de betyder mycket för mig därför att vi alltid kommer att ha varandra, liksom skrattgropen på högra kinden.
Utanför vår stuga i Dalarna, sommaren 2012.
 

Kommentarer

KKVL
Fin harmoni i bilden syrran!
Några andra saker att komplettera med;

Känslan när Natalie Imbruglias låt Torn spelades på Mix Megapol när vi färdades i herrgårdsvagnen på väg till Kupolen i Borlänge. Regnet som smattrade mot vindrutan, 13 C.

Ska vi ta bussen eller bilen till skolan idag? Bekvämligheten i bil som oftast blev det självklara valet. (Höstterminen 2002 när jag nyss hade fått körkortet).

Diskussionen runt juletid att det "störde" oss i det rent estetiska att folk hade adventsljusstake och julstjärna i samma fönster.

"Livet är för kort för repriser..."

Viljan att lägga ner extra mödosam tid för att hitta den perfekta Uppsala-aura-människan att fråga om närmsta väg till ett äldre mysigt fik istället för att fråga random "nylle".

Alla skratt, minnen, interna skämt, fina och goda middagar och allmän harmoni- låt det fortsätta i samma anda. Tack lillasyster!

Kram
Svar: Haha! Icket att förglömma det ovan nämnda! :) Stor kram! Längtar till vi ses nästa fredag!
Carolina Lidström

Skriv en kommentar