Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Lucka 20: Berätta om din student

2013-12-20 17:31:44 i Adventskalender

Jag tog studenten från det musikestetiska programmet vid Tannbergsskolan, Lycksele. Året var 2006. Då jag lidit (och forfarande till viss del lider) av "Duktig flicka-syndromet" hade jag ådragit mig en magkatarr som blommade ut under vårterminen mitt sista år på gymnasiet. Jag satsade hårt i skolan - ville ha och fick bra betyg, ville ha och fick huvudroller i de musikaler vi satte upp, ville ha och fick ledaruppdrag. Men allt sådant har ju ett pris. Det är inte bara att vilja ha och sedan få. Man måste kämpa också. På studentdagen var jag helt färdig. Jag drack inte en droppe alkohol, inte ens en litet glas skumpa vid champagnefrukosten med min roliga klass. Då jag åt medicin mot stressmagen ville jag inte äventyra något. Vänner och familj kan dock intyga att jag var en av de gladaste studenterna detta till trots. Glädjeyran visste inga gränser när jag tillsammans med klassen efter några episka musikframträdanden inför skolan sprang ut för att möta våra familjer.
Sedan åkte vi på flaket som vi pyntat kvällen innan. Snålblåsten låg som en piska över Lycksele men vi, estetklassen 2006, höll värmen genom att fyrstämmigt sjunga "Studentsången" gång på gång. När jag kom tillbaka till familjen åt vi studentmiddag på Hotell Lappland och där fick mamma och pappa ett album som jag knåpat ihop om min tid som gymnasiestudent. Alla familjemedlemmar fanns representerade och några tårar fälldes vid bordet. Jag hade förvarnat min klass om att jag inte skulle delta vid själva studentkvällen och åkte med brorsan direkt till Umeå eftersom jag började jobba klockan 07.00 dagen efter och eftersom jag inte pallade med fler jippon. Energinivån var liksom helt dränerad. Dock känner jag att jag genom alla de andra kvällarna och helgerna vi umgick i klassen fick ett fint och värdigt avslut och det är tur, för en fin gymnasietid ska ha ett värdigt slut tycker jag!

Skriv en kommentar