Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

På havets vågade, vågade våg!

2013-04-29 14:48:40 i Allmänt

Min bloggfrånvaro beror på att jag kryssat runt på Östersjön i helgen. Vi har firat min vän Sabina som fyller 30 år om en vecka. Åkte till Umeå redan på torsdagskvällen för att bila ner till Sundsvall på fredagen. Väl i Sundsvall hoppade vi på bussen (den mest partyglada bussen jag åkt) som tog oss ner till Stockholm där vi klev på färjan som kryssade oss till Åland! 
Tankar som slog mig under resans gång:
- Riktigt bra tjejsnack är riktigt bra tjejsnack.
- Man upplever en helt ny smärta i fötterna efter att ha dansat mellan 23.00 och 05.00 med små pauser för vilsegång (dock inte vårt fel), besök ute på däck och några kisspauser (såklart). 
- Är jag lik Gry Forsell?! Fick höra det av två personer, helt oberoende av varandra. 
- Ser jag ut att ha norskt påbrå?! Det fick jag nämligen också höra. Det var tydligen något med leendet och fräknarna. Inte vet jag. Mamma, pappa? Ni döljer väl inget för mig? Hehe.
- Man är inte så pigg för frukost efter 2 timmars sömn. 
- Man är heller inte så pigg på att bli bjuden på en drink efter ytterligare två timmar sömn. 
- Men man är alltid pigg på skratt! Särskilt tillsammans med människor som vågar bjuda på sig själva. Jag har skrattat så det räcker för ungefär 7 år av mitt liv. Den här resan höjde min medellivslängd med avsevärt många procent om man ska tro på att skratt förlänger livet (och det vill man ju). 
- Varför finns det så himla många idiotiska människor? Tur att vi kom igen med sköna comebacks. 
- Och hur kunde vi ha sån himla tur att träffa på bra människor som räddade oss från galningar på dansgolv, bar våra väskor, skjutsade oss till garaget där min bil stod parkerad, hjälpte oss i bilgaraget och guidade oss rätt. 
- Det är trevligt att få oväntade komplimanger när man känner sig sliten efter ex antal timmar i bil och buss.
- När klockan är 05.00, mobilen dött sedan länge, man är med fina vänner, solen är på väg upp över havet - då vill man ju bara fortsätta, trots att fötterna säger nej.
Tack Nathalie, Sabina och alla roliga människor vi träffade under resan! 

Skriv en kommentar