Första gången jag träffade Jax var en smällkall lördag i januari. Jag hade sagt till C att han ju kunde ta med sig Jax så vi kunde gå en hundpromenad och han svarade: Jax följer alltid med mig. Och det stämde bra. Jax är alltid med. De enda gånger jag träffat Christoffer på tu man hand och är när vi käkat lunch då vi jobbat och en helg när vi bodde på hotell i Östersund. Jag tycker så mycket om Jax. Jag har liksom fått en massa bonuskärlek. När han är här brukar han sitta och kika ut i något av mina småfönster eller så ligger han på golvet i "sitt rum", gästrummet. En annan favoritplats är biblioteket där vi brukar slå på radion då han är ensam. Då ligger han där på golvet och lyssnar på p1 och blir bildad. Jax älskar att gosa och ibland när jag ligger i soffan och läser brukar han böka upp min arm med sitt huvud när han vill att jag ska klia honom. När jag kliat honom en stund sätter han upp en tass på soffan, tittar på mig med en så söt blick som möjligt och så tar han lite sats och kliver upp med de andra tassarna också. Till slut har han snott hela min uppmärksamhet från boken och ligger bredvid mig och myser.

 

Det ska bli riktigt intressant att se honom i action i höst när han ska jaga älg med sin husse. Om man får följa med då förstås.. Det kan man inte så noga veta. Jakten är kanske deras speciella grej. jag kanske mest kommer att vara i vägen och prata för mycket? Hur som helst är Jax en mycket fin hund som jag är glad att jag fått äran att lära känna.