Det är söndagkväll, ute faller regnet som en strid ström och jag är hemma igen. I mitt hus med knarrande trappa i Dalasjö. Jag har längtat efter min tvättmaskin, att få känna lukten av ren tvätt på tork utomhus. Pappa säger alltid att jag har så mycket kläder. Det kanske jag har. Pappa går nog omkring i stugan just nu med kontorsstrumpor i sandalerna och med en pikétröja under skjortan. Två klädmässiga självmord. Men pappa är fin ändå! Han har alltid oklanderlig stil annars, men i stugan slappnar han av. Det har jag också gjort. Jag åker dit igen i slutet av nästa vecka. Men nu ska jag vara hemma en stund.

 

Jag har varit med om så mycket fint de senaste veckorna. Jag ska berätta för er. Först ska jag kvällsfika med min lillebror.

 

Förresten, idag när jag åkte hem lyssnade jag på sommarpodden där massa sommarpratare finns sparade. Jag lyssnade igenom ett par och vid flertalet tillfällen kände jag hur tårarna sakta letade sig ner på mina fräkniga kinder. På en buss längs Västerbottens våta asfaltsvägar satt jag och grät. Inte högt. Sakta, försiktigt. Jag har lätt för att gråta och när ord samlas ihop till en berättelse om något, stort som smått, av någon som har förmågan att nå ut med orden, då gråter jag. När jag satt på Y.-bussen på väg från stugan upp till Umeå satt jag bredvid en kvinna i 65-årsåldern och vi pratade en bra stund. Vi kom in på familj och jag frågade henne om hon hade barn.

 

Ja, jag har två stycken, en vuxen son och så en flicka som tyvärr gick bort då hon var 13, sa hon. Hon fick leukemi och orkade, och kunde, inte längre kämpa emot. Kvinnan berättade om känslan av förlust och att mardrömmen att förlora ett barn räknas som det värsta man kan genomlida. Hon var stark och sa att hon alltid säger att hon har två barn. Hon fick ha två barn i 13 år. Hon sa så många kloka saker. Ett möte jag kommer att bära med mig. Jag vet inte ens vad hon heter, men ändå pratade vi länge.

 

Jag tänker på att vara tacksam. Sommaren och livet är förgängligt. Ute regnar det. Det är söndagkväll. Imorgon ska jag tvätta. Och jag är tacksam över det. Över att vakna och vara med om fina saker.