Ni ska veta hur mycket jag längtat efter att skriva det här inlägget.

 

Idag, när solen knappt orkade upp över trädtopparna men ändå kastade ett magiskt sken över gnistersnön, fick jag julkänsla. Ni vet när det nästan är ett trolskt sken över allt. När snön knarrar under fötterna och kinderna blir röda efter bara några minuter ute i minusgraderna. Jag har tagit mig igenom den här hösten. Mina ögon har fyllts av tårar vid flera tillfällen idag. Två gånger då två av mina elever sjöng solo och när de sjungit klart tittade de på mig och log. En tredje gång då en elev spelade saxofon som säkerligen ingen annan 15-åring i Sverige kan, en fjärde gång då en av rektorerna höll sitt allra sista jultal, en femte gång då en kollega till mig sa fina ord, en sjätte gång då en elev ropade genom hela rasthallen att hon kommer sakna mig under jullovet. Och så då vi delade ut betygen till vår klass och jag kom på att halva tiden nu har gått. Om tre terminer slutar de. Åh, jag hatar avslut.

 

Julavslutningen i kyrkan var verkligen något speciellt. Vi har en fantastisk, ung, innovativ och karismatisk präst som bjöd på sig själv genom att sjunga och rappa (!) "Här glider Kingen in" med en annan text och ett coolt budskap. Hon gjorde entré genom att glida in på en kickboard!

 

Tack till mina kollegor för att ni gör ett bra jobb, för att ni hjälper mig då jag kan inte kan, för att ni stöttar och kommer med råd. Ett särskilt tack till Ingela som gav mig drickyoghurt och pepparkaka på luciamorgonen då jag var hungrig redan två timmar efter frukost. Hårda arbetsperioder kräver sitt energiintag! Slutligen ett stort tack till alla elever - utan er - ingenting.

 

NU tar jag jullov. Vet ni vad jag ska göra? Jag ska alldeles strax lägga mig på soffan och titta på min fina, men lite ämliga, gran och så kanske jag faller i slummer. Och vad gör det? Ingenting! För nu ska jag VILA!

 

God jul!