Släktkonst.
I mitt bibliotek (ja, lite mer om bibblo, mitt bästa rum i huset) hänger tavlor som farfars syster Elsie målat. Här är min gammelfarfar Karl och min gammelfarmor Betty med pappas kusin Kent. Utanför fönstret kan man skymta huset jag bor i nu.
Den här tavlan är min favorit. Platsen är nere vid sjön i Dalasjö. Gammelfarmor tvättar i isvak, Elsie står vid sparken och farfar, den glidaren, han åker bara runt på skridskorna och roar sig han! Lägg märke till kitteln som står vid strandkanten. Tänk att man tvättade så här förr. Det är så svårt att tänka sig. Nu klagar jag liksom på att tvätten "torkar lite segt" i källaren. Jag skulle aldrig palla att släpa tvätt upp och ned för backen och tvätta i en isvak medan barnen sprang omkring på isen. Visserligen jobbade ju inte gammelfarmor 104 % heller, men ändå. Det är så stor skillnad mellan nu och då. Begreppet att "slita" ser så annorlunda ut.
Här är gammelfarfar Karl ute i skogen och drar timmer med arbetshästen. Jag sätter så himla stort värde på de här tavlorna. Ett stycke släkthistoria i sin bästa form!
Det här är också en favorit! Gammelfarmor sitter på vedlåren i köket, hon har precis varit ute i ladugården för att mjölka korna. Nu tar hon en paus och läser VK samtidigt som hon ammar. Det var kraft i den kvinnan, hon blev 93 år! Elsie har målat helt ur minnet och den här tavlan fick gammelfarmor i present med en fin text på baksidan.
Det är något rejält i bilden. Stövlarna på, blicken djupt försjunken i det lokala nyhetsflödet och ena bröstet upptaget av en liten bebismun som hungrar efter mjölk. Nu är det lite halvdålig kvalité på bilden men titta på vinklar, färger, djup och stämning - visst kan man känna känslan av den där vardagsmorgonen för en lång tid sedan?