Klockan är nu 22.57 och jag sitter i sängen och konstaterar att det var länge sedan jag var så här totalt slut på. I fyra timmar har jag varit ute i skogen med min klass. I fyra timmar har jag tillsammans med min klasskollega hållit reda på 22 13-åringar, 10 föräldrar, mig själv, mörkret i skogen, gåtor, uppgifter, poängräkning, blöta fötter, borttappade vantar, rädda ungdomar, frusna ungdomar, hungriga ungdomar, glada och uppspelta ungdomar, jag har hållit reda på stigar, stationer, marshaller, raketer, grillpinnar och eldplatser, lånat ut vantar, tröstat mörkrädda, berömt, skrattat och upplevt.

Och - att vara så här trött är så värt när man, efter att ha avslutat det hela och bara hört glada tillrop, skjutsar hem några elever som säger:

- Det har varit så himla kul ikväll! Tack för att ni gjorde det här för oss!

Då är det så himla himla himla värt allt.

Ps: Detta citat var också befriande att höra vid hemskjutsningen: "Det är så mycket roligare att åka med ungdomar, gamlingar kör så tråkigt!"

Hehe. Jag betraktas fortfarande som en ungdom trots hus och heltidsjobb. Nu kan jag andas ut!