Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Vardagstävlingscyklisterna.

2011-07-07 18:05:16 i Allmänt

Vissa dagar börjar jag sommarjobbet klockan 07.00 och då brukar jag cykla hemifrån cirka 06.25 för att ha god marginal. Det är inte mycket folk ute vid den tiden. Någon enstaka hundägare som med trötta steg släpar den ännu tröttare och lätt överviktiga hunden efter sig. Kanske någon morgonpromenerare. Någon snubbe 20-nånting som med något skamset i blicken letar sig hemåt från nattens havanden och göranden. Men så finns det några till. En typ av 07.00-människor som lever för morgonstunden på väg till jobbet. De äger världen, ser sig själva väl prisbelönta, känner ära och stolthet. För vad?

För vardagstävlingscyklandet.

De här människorna, som korsar min cykelväg i tid och otid, visar ingen hänsyn. Först, snabbast och bäst gäller. De som segar får skylla sig själva. Ur vägen! Se dig för! De här människorna bär ofta lätt urblekta cykelträningskläder som skulle behöva en omgång i tvättmaskien för att ens närma sig begynnelsen av dess historia, de har ett fåtal stripiga hårstrån på huvudet som ligger klistrat mot den hårt skrynklade pannan och ögonen visar att hjärnan gör allt vad den kan för att hitta den snabbaste vägen till slutdestinationen.

Jag ställer mig några frågor: Vad vill de? Vill de tävla mot alla de möter? Är morgoncyklandet deras dagliga träningspass? Varför ser de så vikiga ut på deras begagnade, ej storleksanpassade, motionscyklar? Jag fattar inte vad grejen är.

En av anledningarna till min allt mer stigande irritation är för att dessa vardagstävlingscykliser lockar fram tävlingsdjävulen i mig. Jag vill kämpa mot dem. Vinna mot den där snabbcyklande, illaluktande, medelålders kvinnan på väg till arbetet. Besegra den där mannen med viktiga minen, fokuserade cykelställningen och de ständiga blickarna på klockan; tiden! Måste slå tiden. Jag vill visa dem att de har ett motstånd, att jag också cyklar rätt fort om jag vill. Att inte bara de kan äga cykelbanorna och komma och tro att de vinner någon slags bargdmedalj för deras cykelvanor.


Kommentarer

Det är därför jag är sjublöt i svett var jag än kommer. Jag tävlar med alla ovetandes eller vetandes. Jag måste. Det är som en drog.

Skriv en kommentar