Min hemby är en lugn oas och min skolgång från förskola till årskurs sex var en tämligen stillsam tid i mitt liv. Emellertid fanns det stunder då lugnet inte visade sig förrän ett skarpt visselpipeljud ekat genom de västerbottniska nejderna. Jag ska berätta er sanningen om Iskristallskriget.

Min byskola inhyste runt 60 elever i åldersspannet 5-12 år och alla hade rast samtidigt. Den första rasten gick av stapeln klockan 09.30 till 09.50 och lunchrasten, i folkmun kallad "långrasten", var förlagd från 11.10 till 11.50 (Snålt med enbart 40 minuters rast då mat skulle intagas samt utomhuslek bedrivas!). Under vinterhalvåret fanns det typiska vinteraktiviteter att ägna sig åt. Till exempel kunde man ta på sig iskalla skridskor och knyta fast de isingrodda snörena för att hinna ta några skär på isen som vaktmästare Tore spolat under tidig morgonstund. Om man inte ville tumla runt på isen kunde man gå varv på varv runt skolan och prata sig hes om tiden som skulle komma - snart snart; tiden på högstadiet och tiden då man inte längre skulle behöva tulta runt i täckbyxor, snölås och mössor som täckte 90 procent av ansiktet. Men det fanns en rastaktivitet som det planerades för under mattelektionerna, en lek som gav lärarna huvudbry och en lek som det med fasa än idag talas om.

Dalasjö skola var ökänd av skolorna i trakten på grund av vår förmåga att framställa de mest åtråvärda iskristallerna man kan tänka sig. För gemene man utgjordes dessa kristaller av is. Inte för oss. För elever vid Dalasjö skola var dessa kristaller värda respekt, värdighet samt status. Ju mer unik din iskristall var desto högre upp kom du i de territorium som utvecklades i skolgårdens gränder. Vatten blandades med vattenfärg och karamellfärg och vätskan hälldes sedan i små formar föreställandes blommor, hjärtan, fyrkanter, bollar. En dag kom en elev till skolan med tvåfärgade kristaller. Elevernas ögon spärrades upp till bristningsgränsen. Nästa vecka var de tvåfärgade kristallerna en vanlig syn i Dalasjö. Veckan därpå hade vår fantasiförmåga gjort oss till experter inom kemi och därför visste vi hur vi skulle använda oss av olika ämnen för att producera så åtråvärda kristaller som möjligt.

När vi märkte att vår fantasi kring utformandet av dessa kristaller kunde ge oss diverse fördelar steg konkurrensen. En tävling var startad. Plötsligt kunde viskningar dela upp oss i grupper. Plötsligt var det viktigt att komma ut först av alla på rasten för att scanna av området och göra upp plundrarplaner. Plötsligt hade ett krig startat. Iskristallskriget.

Elever är smarta. Vi delade snabbt ut uppdrag till de elever som inte jobbade som iskristallstillverkare. Dessa elever fick uppdrag som vakter och spejare. Hela skolgården förvandlades till en värld där den starke överlever. Iskristaller stals, gruppmedlemmar togs som gisslan och de största bossarna styrde denna handel med järnhand. Territoriet växte och lärarna och vaktmästarna var korrumperade. När det var som värst hyrdes dagisbarnen i byggnaden bredvid skolan in som mänskliga "murar" för att förhindra att fienden tog sig in på ens respektive område. Vakmästaren betalades med iskristaller för att under lektionstimmarna hinna gömma undan spadarna i det läger, vars medlemmar betalat honom störst andel kristaller. Spadarna användes för att gräva gångar i snögrottor där kristallerna förvarades.

När det blev inflation i iskristallsvärlden och när lärarna haft krissamtal med föräldrarna var det inte lika spännande längre och när vi hörde en skarp visselpipa vina över skolgården visste vi att kriget var slut. Vi var tvungna att retitera. Tillbaka till lekar som "Alla under hökens vingar", "Ett, två, tre, OST!" och tillbaka till skridskoknytning med förfrusna fingrar.

Idag är Dalasjö skola nedlagd på grund av för litet elevantal. Jag, och många med mig, hävdar dock att skolan var tvungen att slå igen  portarna på grund av att Iskristallskrigets rykte svärtat ned skolan. Vilka föräldrar vill ha sina barn vid en skola där makt, korruption och byteshandel är faktorer som styr skoldagarna in en mörk värld av segregation?