En septemberdag 2006
cyklade jag till universitetet
för första gången
och jag minns
precis, exakt, detaljerna
hur asplöven ändrade färg
från morgon till eftermiddag
och jag nördade in mig
på det svenska språket
och på hur saker som didaktik
fungerar

Vi putsades och vaggades in i
läroplaner och "Vad syfte, vad mål"
och mellan kaffepauser och snicksnack
hann jag med att ta 300 poäng
gymnasielärare i svenska och musik
blev jag, är jag och ska jag vara
jag kände aldrig nånsin
den där typiska
studentkänslan
"Vemärjagvadvilljag-känslan"
och jag är glad för det
en och annan klassfest hanns med
och när jag tänker på dem
och alla andra stunder
med svenskaklassen
blir jag varm
snöänglar på granngårdar, grammatikångest i Hum-huset
irritation på brist på klarhet i språksociologifördjupningen
tjocka koftor och prickiga strumpbyxor
för mycket te
brända tungor
armkrok och skratt

Examensarbetet skrevs i kyligaste vintern
äntligen klart och sen musik
och bossaclaven, harmonilära, funktionsanalys, stämarrangering
och Samtalssinfonietta (!) lärdes in tillsammans med
de allra finaste personerna
jag fick ha dem i tre terminer
och det sägs att det tar lika lång tid att sluta sakna
och jag hoppas
att jag inte ska behöva
sakna
utan att vi ses
då och då
jammar, fikar, musiknördar och nostalgiskämtar

Förutom universitetstiden gav Umeå mig
fyra fantastiska år
tillsammans med Patrik
som jag bara önskar det allra bästa

Umeå gav mig också många, många timmar på
bästa platsen på Schmäck
mjukglass med benen dinglades vid älven
bästa, bästa sommarjobbet fem somrar i rad
och extrajobbet på fritidsgården med
roligaste ungdomarna
Otaliga timmar på IKSU
morgonspinning, fyspass med Mördarbarbro, tid på gymmet, afrodans, bodybalance
Och jag kommer alltid att minnas
exakt hur det blåser när man korsar
Skolgatan-Häradshövdingegatan
exakt hur god maten på Socialize är
exakt hur nötta bokpärmarna är
på mina favoritböcker på Bokcafé Pilgatan
exakt hur många steg det är från Kii till Indiska
och exakt hur ont i händerna man får
när påsarna med nya klänningar tynger i handen

Umeå har så mycket att visa
och jag har velat se
Norrbyskär, Bettnesand, Västervik,
Tavelsjö, Kåddis, Brännland, Täfteå
Skärgårdsdoft, Västerbottensgårdar,
studenter på cyklar
alltid något som är i görningen
alltid nått att göra
alltid på väg
alltid lite före
än
det som kommer sen

Jag kommer att sakna
att gå till trötta mannen
på Akademibokhandeln
för att köpa nya block
varken
linjerat
eller rutat
nya pennor
och nya mappar
Trötta mannen, visst ser du
till att
ta hand om dig?

Umeå gav mig så många
gathörn att komma ihåg
hörn där saker
sas
hörn där kramar
gavs
hörn där minnen spelas upp
så fort jag passerar

Umeå är vin på somriga balkonger
för mycket och för dyr kurslitteratur
Umeå är om- och ut- och tillbyggnationer
jag hatar men som kanske behövs
Umeå är diskussioner, åsikter, välvilja
rosbuskar, gatnamn och en stad där
jag känner
så många
jag tycker om

Jag vet att jag är expert
på att romantisera
men det är så mycket
mer livfullt
om man tar i lite mer
vad det än handlar om

Älven. Hur den ligger spegelblank och islossad
hur gnistersnö smälter på näsan efter strandpromenaden
tillsammans med någon som Umeå gav mig
någon som betyder
mer än vad jag ens vill erkänna för
mig själv

Om det inte hade varit för Umeå
hade kanske inte jag och Johannes träffats
och det vill jag inte tänka på
för vi har det ju bra, Umeå
så ta oss inte ifrån varandra
inte för att vi skulle tillåta det
och jag kommer
heller inte
att tillåta att Umeås björkars sus
försvinner
ur mitt medvetande.