Hur glad blir man inte av att få sådana här ord skrivna till sig.

Ni ska veta hur sentimental jag är och även om jag kanske inte erkänner det sådär supermycket känns det faktiskt rätt vemodigt att lämna Umeå efter fem år. Dock har min hemlängtan, jobblängtan och huslängtan övervägt studentstadssentimentaliteten ett bra tag och därför är det dags att röra på sig.

Tack Anna, för den geniala texten. Du är otrolig. Och du vet att du står som specialinbjuden gäst hos mig i huset. När helst du vill!