Dansa fastän hjärtat brister.
Jag vill döda den här dagen. Har betett mig som en 14-åring med för lågt blodsocker och minus på sömnkontot. Har bitchat mig mot klasskompisar som förtjänar bättre bemötande. Idag har jag hatat mig själv och all kraft jag haft samlad någonstans i mig tog slut. Pianotentan är i alla fall avklarad och hör jag ett enda pianoklinkande till kommer jag att spy ut allt vad noter är och någonsin har handlat om.Förlåt till alla som läser detta. Imorgon ska jag skärpa mig.
Det känns som att jag är en gammal gulnad teckning som frasas sönder om man tar i den för hårt. Precis så känns det.
Mitt uppe i allt har jag trippelbokat nästa tisdag (bra, Carolina, kanske dags att bli en manisk kalenderanvändare igen?) med personalmöte, bandrep och en fotosession innehållandes fjädrar för 100-tals kronor!
Nu ska jag försöka sova i 20 minuter för att samla kraft till kvällens plugg på skolan. Vi ska göra de sista justeringarna i låten vi spelat in. Känner att min kreativitet är bortom allt. Den orkar inget mer. Inte jag heller.
En bra grej med den här dagen var i alla fall att Annika Norlin stod bakom mig i matkön. Ville prata med henne. Är säker på att hon skulle säga många saker jag skulle behöva höra.
Kommentarer
Emily
Du måste ta hand om dig. Akta magsåret. Kram jag saknar dig!