Tack fina ni för de värmande orden kring inlägget jag skrev om Sabinas mamma död.

Begravningen var tung, men väldigt fin och varm. Sången gick bra, men jag har aldrig skakat så mycket under ett sångframträdande förut. Hade som "plan" att inte kika så mycket på åhörarna när jag sjöng men råkade titta på Basse (Sabinas exman och barnens pappa) och såg att han grät så han skakade och så såg jag Mollys ledsna blick och då höll jag på att börja gråta. Sabina, den oerhört starka, fina människan, fortsatte dock att sjunga så du kunde jag haka på henne när jag väntat in en strof. Den andra sången gick bättre och det kändes fint att kunna ge sin sång som ett sista avsked till Birgit.

Man ska verkligen vara rädd om de man har i sin närhet. Man kan aldrig veta när det är försent att hinna uppskatta dem.