Jag tillbringade min lunch i mitt älskade Lärarhus där jag tillsammans med en stor publik lyssnade på Carolina Wallin Pérez och co. som spelade. Det var magiskt bra. Det är under vissa stunder jag verkligen inser varför musik betyder så mycket för mig. Idag var en sån stund.

Idag hände en märklig grej. Jag, Viktor och Ellen pratade med Annika Norlin (!). Jag visste det - hon är en bra person. Får vi ihop allt som vi vill kommer vårens konsert bli det bästa jag nånsin jag varit med om. Stora ord, stora förhoppningar.