Fikade med Linnéa ikväll och när vi sitter och diskuterar allt mellan medium, kärlek, jobb och konstiga händelser så dyker det upp en kvinna med, vad som kanske var, jordens godaste parfym. Jag och L tystnade och stirrade på varandra och drog in så mycket vi kunde av doften. Det luktade som en sval sommaräng sent på kvällen. Det är fortfarande varmt och myggorna har lagt sig. Man kanske har badat och är på väg in i stugan igen för att dricka jordgubbste. Man har en klänning och en kofta över axlarna och man kanske saknar någon. Precis så luktade det. Vem vill inte lukta så? När doften försvann försökte Linnéa förgäves "vifta" tillbaka den, haha, sötaste!

Nu sitter jag och lyssnar på Gärdebylåten bara för att komma in i sommarstämningen och försöka minnas doften. Typiskt att de enda dofter jag känner är kalljävlaherkesvintern som inte luktar nånting.


Fönster, november 2010.