Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

När minnen ligger kvar längst ned i ryggsäcken.

2010-05-28 15:53:20 i Allmänt

Imorse repade vi körlåten vi ska sjunga på måndag inför våra utställningar/redovisningar/filmvisningar/uppspelningar-ja, ISCH. Vi ska sjunga "Fix you" av Coldplay. I slutet av repet berättade Linn, vår kör- och sånglärare, om vad hon har för relation till låten. Hon berättade om bilolyckan på Sandbacka i höstas och att hennes man var lärare till ungdomarna som åkte i bilen.

Jag kände redan när hon började nämna olyckan att klumpen i halsen av saknad, frustration och orättvisa kvävde mina försök till att samla mig för att sjunga. Jag började tänka på André och den där totalt onödiga dagen i november då han och två andra ungdomar omkom. Jag gav upp mina fatala försök till uppsamling och kände hur tårarna kom. Tack till min fina, fina klass som alltid ger mig så mycket energi. Och tack till Linn som ändå berättade detta. Förstod hennes syfte med det hela - att samlas kring en och samma känsla, fast ändå ur flertalet objetiva perspektiv, kan skapa ett så mycket mer ärligt och sceniskt uttryck än vad det ofta tenderar bli ifall man bara sjunger en låt rakt igenom.

Kom gärna till Ljusgården kl. 13.00 på måndag och lyssna och titta på våra redovisningar! Det blir ju världspremiär för vår älskade "Vittrornas väcksång"!


Detta skrev jag den 30/10 2009

Läste om bilolyckan på Sandbacka imorse och mina tårar började rinna ned på tidningen så att den blev helt blöt.
Alla bilolyckor påminner mig om André och hur han skulle ha levt idag om det inte vore för en bilolycka. Livet är så förbannat orättvist ibland men jag antar att det är det som livet handlar om - att leva i med- och motvind. En av mina klasskompisar jobbar på Midgård och undervisade en av ungdomarna som omkom och hela olyckan är så fruktansvärt tragisk.

Jag har så många fina minnen av André. Ett av de roligaste är när vi är några vänner som tittar på film och André börjar dansa till "I love rock´n roll" och ett annat är när han på en spark swischar nedför en gata  i Vilhelmina med skinnjacka trots att det var minst 30 minusgrader den dagen. Det roligaste var nog när han var och tittade på julshowen i stallet och med förundrad röst utbrast:

- Reflexerna på Carolinas ridstövlar ser ut som kattögon i mörkret!

Vi saknar dig, André.

Kommentarer

linnea
Min relation till låten hör ihop lite med hennes då. Efter att de spelat den på begravningen tänker jag bara på Linn, min kusin, när jag hör den.



"På Statoil har dom korv dygnet runt" Jag saknar André och alla de andra något så fruktansvärt just i detta nu. Vet inte riktigt vad det är.

Skriv en kommentar