När jag var hemma läste jag extremt mycket böcker. Jag gör det rätt ofta men ibland läser jag lite för mycket kanske. Jag får liksom läsryck och går på biblioteket flera dagar i sträck. Detta är ett textutdrag ur en diktantologi som heter "Fara vill" skriven av en ung kvinna som heter Elin Ruth. Hon säger det så himlarns bra, eller hur? Exakt sådär brukar jag också tänka, men så tänker jag: jaha. Och. Det är väl bara ord? Eller? Är ord bara ord eller är det summan av något man vill ha på pränt? Som Vygotskij skulle ha sagt: man kan ju bara referera till sånt man varit med om.