Sitter vid ett tangenbord som ser ut som en stjärnhimmel.
Fast jag kan inte se Orions bälte eller Karlavagnen. Och inte heller vann jag äggmålartävlingen. Alla har övergivit mig. De har lämnat mig med Alcests kanske mest melankoliska låt. Gardinen fladdrar i vinden och nu kommer folk (läs mina klasskompisar) och undrar vad jag gör. BELE MAMA, säger jag.