Här är en Skapande svenska-uppgift som jag skickade in på slutet av kursen. Jag skrev om en dikt jag skrev utanför kursen och jag vet inte riktigt vad det blev. Ursprungsdikten finns i april-arkivet.

 

Jag vill spara några gruskorn av april

Och jag vill höra flyttfåglarna säga till
hur de samlar upp
en del av det smältvatten

som rinner bort från aprilnatten

Jag vet att aprilhimlen sparar på färgningarna

Jag vet att den bär på något den inte kan

eller vill

släppa ned

Jag har frågat om jag får gå med

Men i en använd drivved

samlas aldrig

några led

av minnen

Kanske är det meningen
att jag ska ha en
större aning nu.

 

Kanske är det förseningen

på mina tankar som gjort

att april försvann lite för fort

Att jag borde gjort

så mycket mer

innan

jag började leta

frikort

till en månad

jag inte ens hann med.

Kanske är det doften

av återhållsamhet

som envist förföljer mig?

Kanske är det stoftet

i min rastlöshet

som säger att det är helt okej

att gripa efter en månad

som försvann någonstans mellan

borttappade ord

och lånade bord

där jag ställde alla de saker

jag ville cementera

eftersom jag vet hur lätt

de kan brisera

Jag vill att april
ska säga till
vad som rör om i tankarna,

hur man hittar de ankare

som håller fast det man vill hålla kvar

och hur man hittar anträffbara bokstäver

som framhäver

de aprilord jag gömt undan.

Just nu är jag tyst
ett tag till
och väntar in maj.

Jag har så höga förväntningar på dig, maj.