Detta är en skatt. Detta är en dikt som återfunnits i farmor och farfars skrivbordslåda. Detta är en funderingsdikt jag skrev när jag var 9-10 år. Älskar att jag hittat den och att den är så tummad och läst. Här är texten för de som har svårt att läsa på bilden:

Hur kan dom veta vad dom ska bli?
att ett litet gurkfrö inte blir selleri.
Det är en gåta
att du kan veta
att just du lilla frö
ska bli en Rödbeta.

Tänkte försöka mig på att analysera min egen dikt så här 13-14 år senare.

För det första måste jag ju ändå berömma mig själv över djupet i denna dikt. Att jag är en person som tänker väldigt mycket (för mycket) idag visste jag ju, men redan då alltså. Lite underligt är varför jag valt att låta gurka och selleri stavas med enbart små bokstäver samtidigt som jag låter rödbetan stavas med stor namnbokstav. Medvetet val? Och varför är "att" efter frågetecknet inte skrivet med stor bokstav? Slarv? Någon tanke bakom? Kanske ville vara modernistisk i mitt användande av gemener och liksom upphöja dem i relation till versalerna?

Att jag försökt mig på kombinationsrim är också värt att diskutera. "Bli" och "Selleri" samt "Veta" och "Rödbeta".
Första kombinationen är ett A+A-rim medan det andra rimmet är en uppställning av följande slag, där rimmet infaller under B.
A
B
C
B

Tycker att jag inleder riktigt starkt med en fråga - och i en nioårings samtid är frågan "vad ska du bli när du blir stor?" ett alltför ofta återkommande inslag i vardagarna kantade av lågstadie, Alla under hökens vingar och barnprogram. Kanske ville jag helt enkelt ha svar på någon, mer universiell, fråga annan än den vad några värdsliga frön ska utvecklas till? Jag tror det. Tänkare, redan då.

.