Jag vill spara några gruskorn av april
ungefär som jag vill samla upp
det sista smältvattnet
av en månad som snart är slut

Aprilhimlen sparar på färgningarna
Det vet jag. Jag vet att
den håller kvar något.
Himlen bär på något
den inte kan

eller vill

släppa ned.

Kanske är det meningen
att man ska ha en
större aning nu.
Att man ska ha tänkt klart sina tankar

och gått runt frågan
nog många gånger
för att våga ställa den.


Kanske är det doften av återhållsamhet som envist förföljer mig.


Jag vill att april
ska säga till
vad som rör om i tankarna,
för det känns som om någon
bestulit mig på mina aprilord.

Jag vill ha tillbaka orden
och med dem vetskapen
om hur jag ska uttrycka mig med dem.
Just nu är jag tyst
ett tag till
och väntar in maj.

Jag har så höga förväntningar på dig, maj.