Har just avslutat veckans handling. Tur för mig är att dagen har erbjudit mig ett alldeles för glatt humör, om inte hade jag nog kreverat och långsamt i detalj börjat planera min egen död. Här har ni den: Listan på varför jag vissa stunder HATAR stormarknader.

- Killar och tjejer som överdoserar parfym så man får ett astmatiskt anfall trots att man inte har astma. Vad är grejen?

- Tanter som blockerar gångarna för att jämföra priser. Kanske kan de spara 50 öre, kanske inte.

- Stressade män med hörsnäckor som är på väg att skilja sig från sina fruar och är och panikhandlar för att kompensera deras frånvaro från hemmet. De har en aldrig svikande förmåga att krocka med min vagn. Vad är problemet? Ber man att snällt flytta sin vagn får man skrika för att överrösta deras: "Men tjena, Gurra! Klart vi ska hinna med det! Mötet är inställt imorgon så vi kan planera in en lunch på Invito" i den där fördömda headset-anordningen.

- Medelålders kvinnor som tränger sig. Kan ta det vissa gånger, men det är alltid medelålders kvinnor. Ska aldrig bli sån.

- De stackars springpojkarna på Coop som alltid ser helt förskräckta ut när jag frågar dem något. Jag tycker att jag har en vänlig uppenbarelse. UPPENBARLIGEN inte.

Dessutom var kesellan slut. SLUT HOS LEVERANTÖR. MERDE, säger jag. Coop, du kan brinna i Valborgselden.