Om högstadiestrejk, polkagrisglass och simturer i Ångermanälven.
Det är både fördelar och nackdelar att göra lärarpraktik på sin gamla högstadieskola. En del lärare minns kanske mer än vad man själv gör. Idag blev jag påmind om en Valborg för sju år sedan.
Jag och mina kompisar i årskurs nio vid Hembergsskolan i Vilhelmina hade ryktesvägen fått nys om att övriga skolor i riket fått LEDIGT under Valborgsmässoafton. Dock ej vår skola. Detta ledde till ett stilla uppror som sedan urartade till att vi taggade igång varandra till att helt sonika strejka från skolan. Vi bestämde oss för att äta lunch och sedan avvika från allt vad kunskap och lektionstimmar hette. Jag följde med en pojke hem till honom och gjorde polkagrisglass.
En annan lärare påminde mig för några dagar sedan om en annan anekdot som utspelade sig under någon av mina allra sista dagar som högstadielev. Vi 87:or hade fått äran att med några tappra lärare åka till Åsele och spela golf. Jag och en klasskompis började hetsa varandra att bada i älven eftersom försommarens första hetta skapade svettpärlor på vår blyga vårhud. Som ni vet är inte jag den som är den, så jag slog vad och klädde av mig och började simma ut. Vi siktade på en udde och simmade kanske 300 meter uppströms längs älven. Jag ljuger om jag inte erkänner att det var makalöst kallt. Rätt som det är ser vi en bil komma körandes i ilfart längs älvkanten och ur bilen rusar vår tekniklärare och slöjdlärare högröda av ilska och rädsla: SIMMA GENAST HIT OCH KOM UPP PÅ LAND! Jag och Adam - som också trasslat sig in i vadet - satte oss i baksätet, blöta och huttriga och gjorde oss beredda att ta emot lärarnas förmaningsord: ÄVEN OM MAN ÄR EN BRA SIMMARE KAN MAN JU FÅ KRAMP I VATTNET! NI BORDE VETA BÄTTRE ÄN ATT SIMMA I STRÖMT VATTEN!
När jag och mina gamla lärare pratade om detta i lärarrummet för några dagar sedan sa en lärare: Jamen, det var ju ändå jävligt bra gjort att simma sådär långt!
Jag och mina kompisar i årskurs nio vid Hembergsskolan i Vilhelmina hade ryktesvägen fått nys om att övriga skolor i riket fått LEDIGT under Valborgsmässoafton. Dock ej vår skola. Detta ledde till ett stilla uppror som sedan urartade till att vi taggade igång varandra till att helt sonika strejka från skolan. Vi bestämde oss för att äta lunch och sedan avvika från allt vad kunskap och lektionstimmar hette. Jag följde med en pojke hem till honom och gjorde polkagrisglass.
En annan lärare påminde mig för några dagar sedan om en annan anekdot som utspelade sig under någon av mina allra sista dagar som högstadielev. Vi 87:or hade fått äran att med några tappra lärare åka till Åsele och spela golf. Jag och en klasskompis började hetsa varandra att bada i älven eftersom försommarens första hetta skapade svettpärlor på vår blyga vårhud. Som ni vet är inte jag den som är den, så jag slog vad och klädde av mig och började simma ut. Vi siktade på en udde och simmade kanske 300 meter uppströms längs älven. Jag ljuger om jag inte erkänner att det var makalöst kallt. Rätt som det är ser vi en bil komma körandes i ilfart längs älvkanten och ur bilen rusar vår tekniklärare och slöjdlärare högröda av ilska och rädsla: SIMMA GENAST HIT OCH KOM UPP PÅ LAND! Jag och Adam - som också trasslat sig in i vadet - satte oss i baksätet, blöta och huttriga och gjorde oss beredda att ta emot lärarnas förmaningsord: ÄVEN OM MAN ÄR EN BRA SIMMARE KAN MAN JU FÅ KRAMP I VATTNET! NI BORDE VETA BÄTTRE ÄN ATT SIMMA I STRÖMT VATTEN!
När jag och mina gamla lärare pratade om detta i lärarrummet för några dagar sedan sa en lärare: Jamen, det var ju ändå jävligt bra gjort att simma sådär långt!