När en minut känns som ett år.
Jag tänkte på det här med tid. Vet inte varför jag alltid tänker så mycket på tid, men faktum är att tid är något som upptar mycket av mina tankar. Idag tänkte jag på stunder då en minut känns som ett helt år.
När föreläsaren babblar om något helt irrelevant i förhållande till vad föreläsningen faktiskt ska handla om.
När man fått veta att någon i ens närhet har gått bort och man summerar hela relationen till personen i fråga (minnen, samtal, platser m.m.) på en minut.
När man nått maxpuls för längesen och spinninginstruktören meddelar att det är en minut till raksträcka.
När man cyklar hem i ösregn efter en jobbig dag och helst bara vill lägga sig ned bredvid cykelvägen och vänta till någon skjutsar hem en. Man vet ju egentligen att man kommer hem fortare om man cyklar på, men kroppen vill bara vila. Och värmas.
När man står i telefonkö och den monotona rösten meddelar att det är en minut kvar till de tar emot ens samtal.
När man vill komma fram till slutstationen och bussen bara stannar på en massa ställen.
När man väntar på ett mail ifrån någon som avgör på något vis.