Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Prestationsångest.

2009-10-06 09:21:52 i Studentlivet

Prestationsångest är något jag mer eller mindre alltid varit tvungen att tampas med. Jag hör hur jag säger till klasskompisar att det kommer att ordna sig med tentor eller skrivuppgifter och att det nog inte är något att oroa sig över. Och ändå är poäng, resultat, begåvning och perfektion något som upptar en pinsam stor del av min tanketid. Vilket hyckleri, eller hur? Innerst inne i mitt hjärta och min hjärna vet jag att världen inte går under av ett bakslag, ett fel svar eller någon annan petitess, men ändå - jag sitter likt förbannat och har ångest över helgens träff med Skapande svenska-kursen (läser ju en skrivkurs utöver lärarutbildningen ni vet). Att lämna ifrån sig något man inte är nöjd med känns som att lämna ifrån sig en liten bebis för kontroll att allt står rätt till. Nu har jag ju ingen bebis, men kan ni förstå känslan? Att bli bedömd, att skrivas in, att synas in i de allra djupaste vrårna. Jag måste hela tiden påminna mig själv om att jag läser kurser för att bli bättre, för att lära mig. Man kan inte komma in på en kurs och vara bäst - vad har man då där att göra? Utveckling är bra för självkänslan. Det är så man måste tänka.

Prestationsångest är för min del inte något som enbart tar upp tid för skolan, utan den hänger ofta över mig under andra dagar också, när skolan inte hägrar. Jag vet att jag inte är ensam med att känna såhär. Jag kan räkna upp 10 av mina vänner som också mer eller mindre känner en press på att vara så duktiga och så begåvade. Men varför? Varför har vi skapat den här idealpersonen som aldrig begår misstag och alltid har alla rätt vad det än gäller? Jag tycker det är dumt. Jag tycker att vi ska protestera mot detta. Och jag vet att påminnelserna kommer att hagla mig i ryggen; utveckling - inte perfektion. Utveckling - inte perfektion.  

Kommentarer

Om man det visste. Och längta inte hit, om det inte är längta till Patrik och folk som det innebär för höstdagar som är såhär hemma i Vilhelmina slår de i Umeå med ljusår. Jag skulle gärna byta med dig.
Jag håller med dig till punkt och pricka, precis så känns det. Som om man verkligen redan vill vara bäst när man börjar kursen, fast man är där för att lära sig. Samtidigt tror jag ändå någonstans att prestationsångesten finns till för att pusha oss lite också. Kan man hantera den så den inte tar över alltför mycket, vilket är sjukt svårt, driver den på oss att bli bra också. Lite positiv vill jag ändå tro att den är. Och utan att vara partisk nu Carolina, din text är bland de bättre av de jag läst idag. Du skriver makalöst. Du kommer att utvecklas massor och du är redan grym. kram så ses vi på fredag!

Skriv en kommentar