Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Lägenheten, jag saknar dig.

2009-10-19 16:20:59 i Inredning

Jag saknar lägenheten i Umeå. Som tur är ses vi på fredagkväll.

Jag saknar köket. Att slå på min fina vattenkokare som jag fått av Ida och Jessica. Fixa en kopp te. Gräva i mitt pysselskåp och komma på nya saker att pyssla med. Jag saknar att stapla fint porslin och hälsa på grannen genom köksfönstret när hon går förbi på loftgången. Jag saknar att äta frukost i en timme och läsa tidningen från pärm till pärm. Jag saknar att värma hallon i micron så att de kokar över. Jag saknar att spilla ut blåbär på köksgolvet så Patrik får utbrott. Jag saknar att laga mat och baka. Att ta ut ingredienser ur skåpen och ta fram skålar och knivar. Jag saknar att sitta vid köksbordet och plugga.

Jag saknar sovrummet. Att stå och plocka fram kläder och lägga dem på fåtöljen i vardagsrummet. Att kika ut genom fönstret på den ensamma tanten på balkongen mittemot. Jag saknar att bädda sängen och beundra vår fina, lila matta som mormor har gjort. Jag saknar att ligga på sängen och välja bland böckerna på natttygsbordet som jag fixat till och målat. Jag saknar att sätta in papper i pärmarna ovanför garderoben. Jag saknar till och med att sitta på den rangliga stolen vid skrivbordet.

Jag saknar badrummet. Att bada med en massa tända ljus. Att rensa badrumsskåpet och ställa parfymflaskor och hudlotions i fin ordning. Jag saknar att borsta tänderna med Patrik och trängas vid vattenkranen. Jag saknar att vira in mig i ett stort badlakan efter jag duschat. Jag saknar att öppna vårt fina badrumsskåp i vitt målat trä som jag målade en vinterkväll tillsammans med Tomas Andersson Wij.

Jag saknar vardagsrummet. Jag saknar alla våra tre gitarrer. Jag längtar efter att spela på keyboarden och mina munspel. Jag saknar att rycka bort nedgångna blad från blommorna. Jag saknar att krypa upp i soffan och dra på mig farmor och farfars gamla yllepläd som jag ärvt. Jag saknar att ligga på fårskinnet. Jag saknar att kolla i bokhyllan efter någon spännande bok att läsa för fyrtiosjunde gången. Jag saknar att arrangera stilleben på vardagsrumsbordet och klaga på Patrik när han skrynklar duken.

Jag saknar hallen. Åh. Hallen. Jag saknar att komma hem och tända den lilla vägglampan i hallen. Att ta av sig skorna och ställa väskan uppe på byrån och packa ur den. Jag saknar att dra ut min plugglåda i byrån och organisera mina mappar. Jag saknar att slänga ned nycklar, börs och mobil i den översta "viktigalådan". Jag saknar att stå och stampa i hallen och jag saknar att komma hem.

Jag saknar balkongen. Jag saknar att sitta där ute och äta middag och stekas ihjäl av kvällssolen. Jag saknar att ta loss en jordgubbe från plantan och jag saknar att bryta loss en kvist citronmeliss. Jag saknar att vattna blommorna, även de som slukar 928320 liter vatten/dag. Jag saknar att dricka te ute på balkongen och tjuvlyssna på vad grannarna pratar om. Jag saknar att kasta ned nyckeln till Patrik när han kommer hem från träningen och jag saknar att ha fest och sitta på balkongen och spela gitarr. Jag saknar att se när snön lägger sitt täcke över balkongräcket och när frosten täcker grankvistarna som skyddar min klematis.

Åh. Vad jag saknar vår lägenhet. Den dagen vi lämnar den åt sitt öde kommer jag att gråta. Var så säkra.


Kommentarer

Jessica
Jag saknar dig..men snart kommer du hem :)
Det låter alldeles underbart. Jag måste komma och hälsa på snart, det hör jag.

Skriv en kommentar