Jag har väldigt många vantpar. Fina vantar, varma vantar, hemstickade vantar. Men dubbelt så många vantar som jag äger har jag tappat bort. Jag glömmer dem på bussen, hos vänner, på fester, på biblioteket, på skolan.. Jag har också glömt fingervantar hos pojkar jag inte vill hälsa på igen för att hämta hem vantarna. Ibland har jag "råkat" glömma fingervantarna på platser eller hos personer jag vill besöka igen, bara för att ha en anledning att gå dit igen. Och då blir ju fingervantarna min hållhake. Jag är ju rätt slarvig kan man tycka, men faktum är att det är lite mysigt att varje höst gå och köpa nya fingervantar för 29 kronor. Det är på något vis en tradition för mig. En fingervantstradition.