Lyssnar på Kents nya album för första gången. Har lyssnat tidigare men då i samband med massa andra saker som är irrelevanta tillsammans med musiklyssning. När jag lyssnar på ett album och liksom måste skapa mig en uppfattning om det, vill jag ha total koncentration. När jag först lyssnade på "Röd" avfärdade jag det rätt snabbt av någon outgrundling anledning. Nu vill jag nästan påstå att det är ett av Kents bästa album, näst efter "Verkligen" och "Du och jag döden".

Jag minns en gång då jag satt i en bil med hela Kents samlingsbox i handen och bara kunde välja och vraka låt. Jag tycker det är svårt att välja. Åtminstone ibland. Åtminstone då man distraheras av andra saker.

Det finns inga ord för det, på det här jävla språket. - Kent.

(Hur många gånger har man inte tänkt den tanken, egentligen?)