När jag gick i mellanstadiet vid Dalasjö byskola fick vi i uppdrag att klistra fast lappar på varandras ryggar och skriva bra egenskaper hos varandra. Läraren samlade sedan ihop de lapparna och sammanställde ett kort till var och en där ens fina egenskaper var uppradade. En utav mina mest frekvent återkommande egenskaper enligt mina skolkompisar, var att jag var "bra på att skratta och vara glad". Här är två klassiska bilder på mitt skratt. Ibland skrattar jag så mycket att jag kiknar och måste hålla för ansiktet med mina händer. Om man ska tro på teorin (som jag såklart gör) att man får ett länge liv ifall man skrattar mycket bör jag bli minst 273 år gammal.