Jag är så extremt irriterad och kondunderad över morgondagens seminarium. Imorgon är tanken att våra resultat i exjobbet ska vara klara. Och så långt är det ju lugnt. Men sedan ska vi dessutom opponera på en annan uppsats vilket vi har ett dygn på oss att göra! Ni som känner mig vet ju att jag är rätt petig och vill göra saker ordentligt, och har man bara ett endaste jävla (ja, man får svära när man är såhär arg, dessutom är den här bloggen så besparad med grovt språkbruk så jag känner att jag kan kosta på den en svordom när läget är extremt!) dygn på sig att göra en opponering blir den inte bra. Tro mig. Jag har läst den här utbildningen nu i tre och ett halvt år och uppsatserna jag opponerat på börjar bli rätt många. Det känns som att jag kan det rätt bra. Varför ska vi då göra en "miniopponering" inför den stora opponeringsdagen (och slutseminariet) i januari? Åh! Det här känns totalt jävla meningslöst. Det här ger mig ingenting. Att jag dessutom ska opponera på en paruppsats (vilket betyder att den är dubbelt så lång som alla andras uppsatser eftersom de skriver i par) och att den handlar om betyg och bedömning i kemi b med fokus på organisk kemi gör inte saken bättre direkt. Jag somnar snart över uppsatsen. TRÅKIGT är bara förnamnet. Usch. Jag kommer att med stor möda och bävan entra klassrummet imorgon. Missförstå mig rätt, uppsatsen är bra, men ämnet är kanske bland det tråkigaste jag läst om.