Poesi önskad, poesi serverad
Mer av mina texter önskas i bloggen och serviceminded som jag är (?) så lyder jag. Denna dikt skrev jag för väldigt längesedan. Närmare bestämt ungefär två och ett halvt år sedan. Den är skriven till en vän som ska resa långt bort nu och jag tänkte att den här texten passar bra nu. Ett avbrott i resfebern!
Som en vägg att falla emot när tapeten falnar.
En början på en lösning, en ny, vacker tråd.
Kanske en öppning i en labyrint som sakta dalar.
Jag vill vara den väg i en korsning du väljer i hopp om nya råd.
När mörkret faller vill jag värma dina händer,
jag vill hjälpa dig att packa din väska rätt.
Kanske är det rätt att du säger att du vill se nya länder,
nya tider väntar, nya klichéer och nya fel och rätt.
Du har aldrig verkat efter lagboken,
du har alltid sett dina egna vägar och mål.
Många har nog tänkt; "du är så moloken"
medan du klättrat upp hur djupa hål.
Att ligga på gränsen utan att falla över
är att skicka en annan att springa runt.. jag menar chill!
Att utöva ett väl inövat "utifall att manöver",
är som att balansera på en lina man längtar fram till
För det handlar om att klara sig,
att inte kapitulera under kraven.
Försöka hitta sin egen grej
och inte samlas bland alla andra lik i massgraven.
Kommentarer
kram mamm !
När ska vi kanske ses med Jolle och Linwe? För jag ska vara barnvakt på lördagkväll från kanske klockan fyra-fem. Så, att. Men du kanske vill träna också på lördag förmiddag? Någonting+bodybalance? Vad känner du? Vi hörs. Puss
resfebern närmar sig sitt klimax iaf.. för på söndagmorron bär det iväg!
Jag tänkte ringa dig imorron (lördag) och säga hejdå, bara så du vet :)