Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Låt den rätte komma in.

2008-10-28 17:01:10 i Allmänt

Igår bjöd Patrik mig på bio. Bara sådär. Han är bra. Ibland känner jag knappt att jag förtjänar honom. Bio en måndagkväll 21.30. Vi såg den enligt mig överhajpade filmatiseringen av John Ajvide Lindqvists skräckroman "Låt den rätte komma in". Filmen, trots snygga filmvinklar och ett ärligt manus, får en stadig trea i betyg. Mitt halvlåga betyg gentemot övriga (proffsiga) filmrecensenter väljer jag att hålla på en medelnivå mestadels på grund av mina förhoppningar på filmen. Man ska inte ha förhoppningar. Det blir aldrig bra. Jag måste ofta öva på att gå in för olika upptåg med en rätt medioker inställning, det är då man får se skyarna, topparna och dalarna. Idag är jag för emotionell för att skriva personligt men privat så därför får ni en låttext istället. Hela jag är ju som en hel massa ihopmixade låtar. En vandrade musikmaskin.

Lisa (ALLTID LISA!) Ekdahl: Hösten

Jag såg höstens sista löv
falla från sin gren
där växa nya löv i vår men den trösten är klen
jag såg höstens sista löv sakta segla ner
jag sörjer än inte men gråter inte mer

Vart tog den vägen
den där klangen i min röst
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
jag minns en tid
då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
vart tog den vägen
den där klangen i mitt bröst
jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
nu finns den ständigt
den där taggen i mitt bröst
sen du slutade att svara
sen den dagen du försvann

Jag såg hösten vandra in
och jag såg sommaren gå ut
jag insåg en minut att allting har ett slut
jag såg en sekund varthän vi alla ska
vi måste alla dö
i alla ingår du och jag

Vart tog den vägen
den där klangen i min röst
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
jag minns en tid
då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
vart tog den vägen
den där klangen i mitt bröst
jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
nu finns den ständigt
den där taggen i mitt bröst
sen du slutade att svara
sen den dagen du försvann

Jag såg hösten vandra in
och jag såg sommaren gå ut
jag insåg en minut att allting har ett slut
jag såg en sekund varthän vi alla ska
vi måste alla dö
i alla ingår du och jag

Vart tog den vägen
den där klangen i min röst
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
jag minns en tid
då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
vart tog den vägen
den där klangen i mitt bröst
jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
nu finns den ständigt
den där taggen i mitt bröst
sen du slutade att svara
sen den dagen du försvann


Skriv en kommentar