Idag är det en sådan där dag man bara finns till. Man gör inga avtryck. Sätter inga punkter. Börjar inga meningar. Tiden tickar och jag med den om man ska uttrycka sig som den metafor hela mitt jag förhåller sig till för det mesta.
Fredrik, min underbara vän, sa under vår promenad igårkväll att hela jag är som ett kraftfullt uttryck. Inte idag. Idag är jag som ett grått moln som gömmer sig bland regndroppar och annan skit. Det om detta.

Lena, min barndomsvän, ungdomsvän, vuxenvän och blivande gammelväl (och Dalasjögranne!) anländer inom kort. Det blir bra. Jag överlåter min tankeverksamhet till henne. Imorgon ska Lena köpa julklappar till hennes syskonbarn och jag följer med som smakrådsbihang. Det kommer ju ändå att vara jag som delar ut paketen till dem då jag ska agera jultomte i sedvanlig ordning. Man vill ju inte att barnen ska börja hata tomten. Det måste vara fina julklappar med andra ord. På kvällen drar jag med Lena på utgång med Jessica och Ida.

Se där. Några ord slank ur mig ändå.




En sån där glad min bestämmer jag mig härmed att anta imorgon.
Jag och Ida, klassfest september 2008.