Håkan.
I detta nu lyssnar jag på Håkan Hellström. Jag har alltid, sen 2001 någongång, mer eller mindre regelbundet lyssnat på Håkan. Jag skiter i vad en del "musikkännare" säger. Allt de säger är humbug. Håkan besitter en energi och en ärlighet som många av den svenska "artisteliten" och hokuspokusvetare borde vara förbannat avundsjuka på.
Ett utav de bästa ögonblicken sommaren 2008 var i Östersund på Storsjöyran när han spelade. Svenskt ösregn, sambatakter, perfekt ljud och så Håkan på det. Kärlek.