Om man kunde programmera in sig själv

på "rätt" kanal kanske allt skulle bli enklare.

Allt kanske skulle falla på plats som

pusslets sista bit som saknats i flera dagar.

 Eller så skulle allt bli sådär mellanmjölksaktigt

och tisdagsdeppigt

som en eftermiddag i sällskap med duggregn.

Allt kanske skulle filmas av ett annat team,

vid en annan station och sändas

på en helt annan kanal.

Om man kunde programmera in sig själv

på "rätt" kanal blir nog allt rätt medelbeiget

 och inte så där kringelkroksgalet

det kan bli ibland om man råkar trycka in fel kanal.

Allt skulle vara tryggt om man bara hade

 ett program att välja,

inklusive reklampaushelvetet.

 Men sen då?

När mediehysterins gamar tröttnat?

När de vill se något "nytt"?

Om man kunde programmera in sig själv

på "rätt" kanal tror jag att man

 lika gärna kan skjuta sig själv.

För vad händer med alla felsteg man tar,

 allt man lär sig under tiden och

 vad händer med den saknade pusselbiten?

 Vem får chansen att hitta den?

Jag letar fortfarande efter pusslets sista bit

 och det spelar ingen roll hur många pussel

som konkurrerar ut mitt tålamod så länge jag

 inte ser hela motiv.

Jag letar fortfarande program,

kanal och en station att utgå ifrån.

Och än fast jag vet att det är

att kasta sig rakt ut bland gamarna

      - bland tillfällen att vilja skjuta sig själv -

        vill jag hitta pusselbiten bland alla frånvarande bitar

 i det gigantiska, överreklamerade utbudet

 av tankar som rivaliserar med logiken.
 

Carolina - 2008-04-06